game over

inte igen. jag vill inte, vill inte vara med längre.
allt ekar i mitt huvud. dina skrik, dina försök att få luft.
fan, du mådde ju så jävla bra. Du skulle ju flytta nästa helg.
Vi är tillbaka på ruta ett, och det är så jävla jobbigt.

Pappa går fortfarande och skyller sig själv.
Han upprepar orden ” stackarns liten” om o om igen.
Han tar åt sig skulden. Precis som vi alla gör!
varför såg vi inte?! varför hörde vi inte?!

Du skrämmer skiten ur oss.
jag hatar blodet som sprids i huset.
Jag hatar hur huset förvandlas till ett mörker.
Jag hatar hur ensam man känner sig.
Jag hatar att jag känner mig så jävla hjälplös.
Jag hatar att bara se dig gå igenom allt detta.

allt är ju bara så orättvisst.
Och jag känner mig så jävla ensam.
var är alla?